Norpans sida

Nästa klass

2007-05-15T02:00:00.000-07:00

Det har varit en hektisk säsong med många kurser och, vill jag tänka, framsteg.

Först var det tävlingsdebut i lydnadsettan på Nacka Cup. 154p fick vi och en tredjeplacering. Under vintern kastrerade jag Norpan och han fick en infektion som tog lång tid att läka, så träningen blev lite vilande. Satte igång med lite egen träning och träningstävlingar samtidigt som jag gick elev för fantastiska Anne-Marie Fson Bjuggren och snyltade lite på hennes tips till den förberedande tävlingslydnaden.

Nästa tävling blev 21:a april på Mälarö BK. Det var toppenväder, en jättetrevlig klubb och en supertaggad Norp som gjorde hela linförighetsmomentet glatt travande med ögonen naglade i mitt ansikte. 175,5p, en andraplacering och ett förstapris!

Har haft lite dubier om jag ska försöka mig på ett LP eller inte i ettan nu. Tänkte först anmäla mig direkt till två till officiella ettor men min kropp och mitt liv utanför hunden sa nej. Jag hinner helt enkelt inte just nu. Men kanske kan man åka på lite tävlingar i sommar, satsar på att debutera tvåan i nästa Nacka Cup i november så jag inte behöver stressa, även om väderleken kan bereda lite motstånd då.

Vi har inga regelrätta 2:an-kurser utan gick istället en helg med Kicki Ewö där vi kände på de nya momenten, hur man bäst går vidare. Framförallt var det rutan, fjärdirrigering, apportering, inkallning med ställande och 2:ans hopp vi tränade.

Rutan är förstås svår. Norpan är inte helt förtjust i att springa rakt fram med mig i ryggen, det är ju något vi har problem med i agilityn också, framåtsug och förmågan att släppa föraren. Men jag tycker ändå att det går framåt, varvar att lägga ut något på olika avstånd med att luras att lägga ut något och ge belöningen från mig när han stannar upp och undrar vart bollen tog vägen. Måste dock öva "stå" så att det sitter helt ovillkorligt oavsett var jag befinner mig. Framifrån, bakifrån, från sidan. Så borde både inkallande med ställande och rutan bli bättre. Än så länge är det fortfarande träning med massa hjälper, belöningsknep och klicker. Jag vill inte bli otålig så att det blir slarvigt. Vore så grymt att ha riktigt snygga moment i tvåan (så som jag tycker de flesta är i ettan nu). Men det känns som att det finns fler fallgropar nu, inkallning med ställande kan leda till sega inkallningar, framåtsändande med ställande likaså. För att han ska hålla farten måste jag hela tiden överlista honom, vara oberäknelig utan att han ska känna sig lurad och vilja lägga av eller hitta på egna konstigheter. Klicker är grejen tror jag.

Intressant med ställandet i rutan är att både Sanna (Hedengren) och Kicki stödjer tanken att klicka redan i en inbromsande rörelse från Norpans sida. Det känns skitkonstigt att belöna ett "trav" men när jag tänker mig det som en shaping så är det ju logiskt. Om han får klick när han bromsar in på mig "stå" borde han ju vilja bromsa bättre och tydligare? Om jag blir mer restriktiv med klickandet och kräver mer och mer? Känns så svårt bara när jag tycker att han ju ska kunna "stå" och att det ska betyda omedelbart och blixttydligt.

Har iaf köpt koner att öva med. Köpte från jami men det var skitdumt eftersom det fanns på stadium för 7kr styck och utan frakt. Men men, de kanske försvinner eller äts upp eller nåt.

Ikväll ordnar jag och Mira träningstävling i agility. Det ska bli roligt att fixa men jag ska försöka hålla mig från att testa banan själv kanske. Jag och Norp börjar ändå bara bråka när vi kör hel bana. Några hinder med boll framåt och så funkar men utan boll och för många hinder = totalt kaos. Han skäller och biter mig i armarna och jag blir irriterad även om jag vet att det bara beror på att jag inte är bra nog på att vara tydlig i mina dirigeringar. Men HUR blir man det? Jag borde gå en koordinationskurs eller något. Så länge jag är så här kass så är det en sport som har tappat sin glans lite tyvärr. Vi går tävlingskursen nu men blir det inte bättre lägger jag nog ner och satsar på lydnaden. Där man man pussla och finslipa och jobba lugnt och fokuserat. Vilket ingen av oss kan i agilityn.

Ny säsong

2006-08-30T05:37:00.000-07:00

Nu börjar den nya säsongen och jag och Norpan har börjat träna på allvar igen. Två gånger i veckan är det tävlingslydnadskurs för Ewa Samuelsson på Nacka och så blir det en del agility också. Efter gårdagkvällens mastiga teoripaket och praktik kan jag konstatera följande:

Norpan har lite svårt att hitta rätt position i halterna, jag tror han fortfarande tror att belöning kommer oavsett om han sitter lite framför eller lite bakom. För att poletten ska trilla ner om vad som är ”belönings-positionen” föreslog Ewa att man kan ha ett koppel som man drar bakom ryggen så att han hamnar mer korrekt och på så sätt oftare får chans att göra rätt. Annars är det mest jag som måste träna på min position och min säkerhet så att jag inte blir osäker, sackar eller ger konstiga signaler eftersom Norpan är så perceptiv. Hon pratade dessutom om en övning ut ”Kontaktkontraktet” (Eva Bodfält) som går ut på att man leker fram sin vänstra sida, växlar mellan att stå i rak tävlingsmässig hållning och att leka jättemycket för att skapa en positiv förväntning både på min hållning och på vänstersidan i allmänhet.

Våra försök med nostarget har varit rätt misslyckade eftersom det får Norpan lite fixerad vid min hand, problematiskt när han ska släppa framåt i tex agility eller vara mer fokuserad på mitt ansikte än hand i lydnad. Däremot har vi förr i tiden övat lite med en metallassiett och tasstarget vilket jag tänkte ta upp igen. Kanske kan det plus klickern göra slalomen ännu säkrare och bana väg för högre lydnad tex rutan.

Vi pratade också om vikten av stadga och slutord. Båda sakerna är någorlunda men inte hundraprocentiga och inte helt konsekventa. Nu blir det att verkligen tänka på skillnaden på beröm och slutord, jag ska kunna kuttra och säga duktig hund hur mycket som helst utan att Norp släpper sin position förrän han får ett varsågod. Det kommer nog gå rätt snabbt att få honom att förstå men lång tid innan det är helt perfekt. I platsliggningen är han jättebra och fokuserad så länge jag står och typ stirrar på honom eller koncentrerat rör mig kring honom – skulle jag däremot börja prata med någon annan skulle han säkert resa sig. Det ska jag verkligen träna bort, jag vill ha en hund som ligger tills jag säger varsågod. I alla lägen.

Vi gjorde ett litet linförighetsmoment och det blev tydligt att halterna, framföallt höger/vänster om halt var osäkra. Han är beredd på att fortsätta gå och hamnar långt fram. Dessutom är han som sagt väldigt uppmärksam och min hållning kan lätt pressa honom bakåt, utåt eller få honom att tränga lite. Jag måste öva på raka linjer eller framför en spegel själv för att få precision hos mig för att få det hos honom.

Nu är det agilitytävling två helger i rad och jag vet inte hur det ska gå. Igår var han väldigt ofokuserad och skällig men det var nog min rostighet som skapade det mest. Ska träna med Mira på fredag. Dessutom är det nu klass I för första gången vilket borde göra det lite lättare, de inofficiella har legat på klass II-nivå och varit för knepiga för oss, i alla fall agilityklasserna, hopp är lite lättare.

Generellt gäller att jag måste lära mig att utstråla säkerhet med min kropp. Han är så otroligt känslig för om jag tvekar. Trist när det känns som att ens osäkra personlighet gör en till en dålig hundförare. Jag måste lära mig att koppla av och våga misslyckas också.

Norpan och Esther

2006-05-17T02:57:00.000-07:00

Tävlingsdebut

2006-05-16T03:07:00.000-07:00

Jodå, träningen går visst framåt, det är bara tidsbrist som hindrar mig från att skriva.
Lydnaden ligger lite på is men eventuellt startar Eva på Nacka en kurs redan i början av Augusti som jag kan gå (TL1). Förhoppningsvis kan vi då börja vara med på träningstävlingar i höst.

Agilityn går desto snabbare framåt. Jag tränar en del med Mira och Joppe ute på klubben och kursen har blivit mer och mer handlingsfokuserad vilket är supernyttigt för mig. Det känns som att vi är förbi hinderträningen mer och mer och istället jobbar med vägar och byten. Mer jobb för mig men otroligt roligt när det flyter. Man märker att det är svårare för Norpan också, han har lättare för att börja skälla och gå upp i varv när han inte riktigt förstår vad jag vill.

På söndag ska vi debutera på en iofficell tävling i Åkersberga i alla fall. Åker kommunalt dit med Mira och gör ingen stor grej av det. Vill mer känna på hur vi fungerar i miljön. Mest är jag rädd för att glömma vägen, att tappa koncentrationen själv, det är då det brukar gå illa. Lösningen tror jag är att verkligen gå banan så många gånger jag kan och vara superfokuserad på vägar och kommandon. Så att jag liksom kan springa av mig själv sen mer eller mindre och hoppas på att Norpan är med. Det är när jag är för fokuserad åt hans håll som vi stoppar upp och det blir fel. Jaja, jag räknar ju med en diskning, tänker inte bråka med honom om kontaktfält och slalompinnar om såna problem uppståer, men det vore trist att diskas av "fel" anledning, något onödigt från min sida. Jag vill bara att det ska bli en positiv erfarenhet för oss båda.

För övrigt var jag nu nere i parken och övade lite framåtsläppande och jag insåg att bollen, i det här fallet, är alldeles för högt upp. Jag måste öva framåtsändande med hand/boll i den höjd som jag ska använda på typ slalom och tunnlar och sånt. Norpan har fått alldeles för lite övning på att ha koll på min hand när den visar i hans huvudhöjd, vilket är en nödvändighet för att han inte ska studsa och springa. Vi måste jobba neråt marken så att han kan fokusera på vart han går och hur han går. För mycket fågelhandlig är det alltså.

Träningsplan

2006-04-26T06:34:00.001-07:00

Jag har inte riktigt hittat ron och tiden för att skriva ner min och Norps utveckling. Framförallt ställande och fotgången gör framsteg, och jag vill gärna tro att han håller på att bli mera frigjord från mig så att han kan tex göra hopp självständigt - vilket kommer krävas inte minst i agilityn.

Ställande:
Han börjar förstå "Stå" men det tar oftast några steg eller en markering från min sida med en slags halvhalt eller en hanf för att han ska tvärstanna. Väl på plats står han dock duktigt så än så länge har jag inte behövt jobba med att hindra framåtrörelsen.

Fritt följ/linförighet:
Det går sådär. Ibland jättebra, ibland inte alls. Det är inte ovillkorligt på något sätt utan han kan när som helst tröttna och börja dra sig utåt eller titta bort. Jag har velat skynda på och öva vändningar men det har jag insett är för tidigt. Det gäller nu att öva långa raksträckor med bibehållen kontakt, vilket kräver en del utrymme så det blir nog mest på klubben.

Framåtsändande:
Om jag tydligt pekar och inte står alltför långt bort så kan jag få honom upp på en bänk, i soffan eller liknande. Hopp börjar han reagera mer på nu så "lydnadshoppet" har börjat bli nästan klockrent - både att han hoppar själv och sen sluter upp med mig på andra sidan.

Slalom:
Jag vet ärligt talat inte hur det går. Han är så perceptiv så jag vet inte om det är min styrning eller om han fattar vad han håller på med. Känns lite som en chansning varje gång, kanske försöker jag gå för fort fram där också. Jag ska tänka mer på att se till att han gör rätt, inte utmana gränserna hela tiden. Så att han kan få allt beröm han förtjänar och själv får lite självförtroende. Får backa till tydliga handsignaler och att jag går bredvid ett tag till. Och sen utöka med att göra det från andra sidan också innan det kan bli tal om att kräva någonslags självständighet av honom.

Det här är det jag övar mest på nu. Kontaktfälten tycker jag går bra. Har lånat lite böcker idag och ska ta en ordentlig session med mig själv i handling. Måste bli mer medveten om vad jag gör och hur han reagerar på det. Ska försöka hitta lite bra övningar, kanske två hopphinder bredvid varandra som jag styr honom mot med hjälp av min kropp. Vill även få in mer här/ut och vänster/höger men känner mig väldigt osäker på den träningen...

Idag är det medlemsmöte på Nacka BK så vi ska ut och öva lite innan. Sen ska jag prata med HUS-ansvariga om att kanske gå instruktörselev i höst. Det vore så himla roligt.

Alltså checklista för dagens träning:
* Framåtsändande (kanske med vår nya boll-i-snöre-leksak?)
* Nöta slalom ytterligare
* Ut/här på enkla hopphinder (staket-aktigt)

Och jag måste ta tillvara mer på att han faktiskt är inklickad. Vill få upp det till ytan mer så att jag faktiskt använder den som den stora hjälp det kan vara.

Fick en länk idag till ett hundspel, http://www.showdog.com, har inte testat själv än men det såg roligt ut!

Esther

2006-04-09T03:42:00.000-07:00

Igår var Esther hos oss första gången.
Hon gillade att leka i vattenskålen och Norpans knut.

En liten video på Esthers vattenlek finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=3rLo-j8OWo4

Historia

2006-04-07T08:46:00.000-07:00

Hittade det här från Norpans första dag hos mig:
"Jodå, idag kom han. Hitills går allt hur bra som helst. Små olyckor har hänt och när jag gått ut har det varit mycket roligare att göra annat än kissa. Jaja. Jag har inte bråttom. Han är hemskt tillgiven och verkar nöjd och avslappnad. Har sovit massor och ser ut att må bra. "

Haha, och så någon vecka senare:
"vi har nog precis kommit in i fas två. plötsligt känns det som han inte förstår någonting, innan var han så himla smart och tillgiven. nu verkar det inte finnas i honom att vilja vara mig till lags. känns som 10 1/2 vecka är en lite tidigt trotsålder?och jag kräver ändå INGENTING av honom. men ibland måste man säga till, när stolsben blir tuggade på eller mina fötter. och det känns som det bara rinner av honom. blir jag riktigt arg går han iväg en halvmeter och lägger sig. verkar inte vilja "bli sams" alls som det står i böckerna att de ska vilja. så svårt att veta om jag är för hård eller för mesig. "

Och det här kan jag nästan sakna:
"så fort han blir uttråkad eller exalterad börjar han trampa i vattenskålen med följden att den välter och allt blir blött. Han stoppar även ner nosen långt ner och fnyser så det blir bubblor och skvätter. Det ser hemskt roligt ut och han verkar så glad men det fungerar ju inte i längden"

Ibland känns det så fint att han ligger här och bara är helt förståndig och sund och vänligt sinnad. Så yra som vi var i början båda två.

Djurgården

2006-04-02T04:42:00.000-07:00

Det märks att träningen ger effekt även i vardagen. Häromdagen var jag för första gången med om att Norpan var lös och det gick förbi en annan hund fem meter bort innan jag hann märka det och han fortsatte nosa. Helt otroligt. Inte en ansats att sticka ens. I lördags träffade vi Esther som kanske ska vara hos mig och Norpan då och då i veckorna. Det var inte så lätt att få en bild på henne som hon for runt men det var en jättefin hund, hon verkade smart och livlig, den bästa kombinationen. Norp skötte sig väl och kom på inkallning trots lek flera gånger. Några bilder från Waldemarsudde:

Norpan och Elisis

Norpan på Djurgårdsfärjan

Esther och Norpan

Lydnad

2006-03-30T04:00:00.000-08:00

Sista gången för Crille igår. Det blev en genomgång av alla momenten och lite teori om tävlingsregler och sånt.

Läggande under gång
Det gick nästan inte att träna det här eftersom det var superlerigt och isigt på planerna och Norpan smög ner eller låg liksom lite ovanför marken.

Linförighet
Det har gått bra att träna bort handhjälpen. Jag försöker nu mest koncentrera mig på bibehållen ögonkontakt så verkar hans benängenhet att släppa från sidan minska. Crille sa att det är när jag berömmer – vilket jag gör under gången för att behålla Norpans intresse – som han ibland börjar nosa mig i handen. Det är väl vissa beröm-ord som betingats så hårt att han tror att det är över. Jag ska verkligen försöka jobba på att det bara är ”varsågod” som är fri-ordet och inget annat. Alltså fortsätta visk-berömma honom medan vi går tills det stabiliserats ytterligare men aldrig ge honom godis förrän jag sagt varsågod. Och, i det här läget, börja säga ett tydligt nej när han tittar bort, så att han förstår att han måste titta på mig oavbrutet för att bli belönad. Jag tror inte det kommer ta lång tid för honom att koppla det.

Ställande under gång
Här gäller det för oss att gå vidare till nästa del av momentet. Han har förstått att han måste stå kvar tills jag säger varsågod, det verkar ha fastnat faktiskt. Däremot har han fortfarande inte förstått själva stanna-biten. Jag undrar om jag ska gå över till att säga just stanna istället för stå. Jag tycker det verkar väldigt svårt för honom att tvästanna på ”stå”, det känns utdraget på något sätt. Men jag ska fortsätta jobba på det ett tag till. Nu stannar han istället på min tvärstanning, sen kan jag iofs gå vidare men det är mitt abrupta stannande som är hans kommando i dagsläget. Inte mitt ord.

Inkallning
Vi gjorde bara en inkallning var som de andra fick se på. Det var inga direkta konstigheter även om jag nog tycker att han kunde vara lite ivrigare fram. Sen är det själva ingången som måste övas, någorlunda korrekt är det men vi har inte slipat på den formen alls mycket.

Tandvisning
Inga problem alls. Nu var han visserligen trött och så men om jag bara säger åt honom att sitta kvar borde det vara lugnt. Så länge det i nte är någon han känner som ska titta…

Helhetsintryck
Norpan är jättebra på att fokusera så länge han tror att det ska hända något/han ska få något. Dock ger han efter ett tag upp och verkar bestämma sig för att det inte blir något och han därför kan lägga av. Här måste jag börja jobba med att föra in ett krav. Det kommer inte gå att bara lita på att han håller uppe motivationen. Jag måste snart kunna säga nej när han nosar i gräset i platsliggningen eller tittar åt ett annat håll i fotgången. Bara så att han reagerar och förstår att momentet inte är över och godis fortfarande är att vänta men det tar lite längre tid. Lära honom tålamod helt enkelt.

Annars är det tvärstannandet och ingången jag tänker träna mest på just nu. Också att öka längden på fotgåendet och platsliggningen så att de blir mer och mer tävlingsmässiga.
På fredag är det träningstävling på Nacka BK så då åker jag och Norp dit och kollar in konkurrensen. Haha.

Sällskap

2006-03-29T01:43:00.000-08:00

Idag träffade vi Perrach. Jag trodde att hon skulle bo lite hos oss, vara lite sällskap åt Norpan när jag är hemma och pluggar och är tråkig. Hon var jättefin och hennes matte verkade trevlig och bra och allting... Och så hatar hon Norpan! Inte matten alltså utan tiken. Hon ville bara inte vara med honom, morrade så fort han kom för nära. Hon har en fascinerande historia, är född som vildhund i Israeliska öknen bland annat, så det var verkligen inget tjurigt i henne. Hon verkar bara väldigt kräsen och Norp är visst inte så tuff som man kan tro. Han går undan och undviker. Och då känns det ju inte så kul att ha dem hemma ihop. Så vi förstod nog båda två att det inte blir något av med det. Trist.

Snart ska vi i alla fall träffa en annan liten tik som bara är 10 månader. Förhoppningsvis går det bättre så kan vi byta lite hundtjänster.

Agility

2006-03-29T01:40:00.000-08:00

Igår hade vi vår första lektion i agility, fortsättningskursen för Annica Aller. Den bestod av ett slags diagnostiskt prov. Vi fick tre olika kombinationer och Annica påpekade fel och rätt vi gjorde, saker att tänka på, och kollade hur vi låg till i nivå, både hundar och förare.

Människan för och hunden utför.

Första kombinationen: hopp, hopp, balans
Jag var lite orolig att det skulle bli kaos av alltihop, det var trots allt nästan två år sedan vi gick senaste kursen. Men som hon sa, hundar minns mer än vi tror. Balansen har tidigare varit lite känslig för Norpan, han gillar inte riktigt höjder och ostadighet men nu verkade han inte tveka alls. En viktig grej jag lärde mig var också att när han springer ifrån mig så ska inte jag börja sakta, då blir han osäker och ostadig och hoppar av långt innan kontaktfältet. Det blev väldigt tydligt nu att jag ska göra precis tvärtemot min impuls och öka takten för att hinna med honom, då är han trygg i sin egen balans och går fint hela vägen ner.

Att tänka på:
Låt honom hitta sin egen takt.
Våga korta inkallningen och se vad som händer.
Visa med handen närmast hunden.
Bibehåll kontakt i starten så att han är riktigt fokuserad och laddad men inte tjuvstartar.

Andra kombinationen: hopp, hopp, böjd tunnel
Det är verkligen svårare med än böjd än med en rak tunnel. Första gången stannade han utanför men det berodde på att jag låg före i tanken. När jag har i bakhuvudet att han ska ut på andra sidan så räcker det för att han ska snappa upp det och börja gå åt det hållet istället för in i tunneln.

Att tänka på:
Visa rakt på tunneln, tänk inte åt sidan.
Se till att vid inkallningen stå i en position som inte kräver att jag rör mig åt ett håll jag inte vill ha Norpan åt. Nu var jag tvungen att gå ut åt höger för att inte krocka med andra hindret vilket fick Norp att inte hoppa andra hindret utan följa med mig istället.
Låg arm, visa som om jag bowlade så att han förstår att han ska över hindret men in i tunneln.

Tredje kombinationen: hopp, hopp, slalom
Slalomet känns lite som nyckeln till agility. Jag känner mig väldigt pepp på att få ett riktigt säkert slalom. Annica visade vissa tydliga problem, till exempel att man gärna själv intar en position som antingen skymmer pinnen för hunden eller blockerar vägen. Sen måste vi mer och mer börja jobba bort armarna. Det är ett väldigt viftande nu för att få honom att gå rätt. Och än så länge har jag ingen aning om huruvida han bara följer godiset eller faktiskt vet vad han gör. Skäller gör han hela tiden också, det är så konstigt, han som aldrig gör det annars.

Att tänka på:
Låt inte hunden bestämma takten, han börjar hetsa, så börjar jag hetsa och så blir det bara rusning av alltihop. En pinne i taget. Lugnt och fint.
Det är svårare för hunden att gå ifrån föraren än att komma tillbaka – beröm när han går utåt framförallt.
Blockera inte vägen och skym inte pinnarna.
Öva på ingången. Han ska kunna ligga före mig och ändå veta var och hur han ska in innan jag sluter upp.
Kort inkallning för att dämpa farten, få honom att inte rusa mot mig.

Ikväll är det sista lydnadsträningen. Har blivit förkyld nu men tänkte ändå försöka åka dit lite innan och låna slalomet en stund.

Foder

2006-03-25T03:44:00.000-08:00

I födelsedagspresent fick Norpan en tuggstång med ostfyllning. Han är tokig i ost den där hunden. Vi köpte också ett nytt foder som innehåller mer fett så att han kanske kan få lite hull. Jag vet inte om det är hormonsprutan som påverkar men han har ätit det glatt från första stund i alla fall. Min erfarenhet är annars att det tar flera veckor att få honom att provsmaka något nytt torrfoder. Nu kanske man till och med får börja ha koll på ransonerna, det verkar inte riktigt fungera längre att bara ösa på när det är slut - han ruinerar mig! Så här ser det ut i alla fall:

Norpan fyller 3 år idag!

2006-03-24T03:46:00.000-08:00

Här är Norpan, tydligen tuggandes på något, i vårt vardagsrum.

Lydnad

2006-03-23T05:46:00.000-08:00

Här har jag tänkt föra min och Norpans träningsdagbok. Det kommer nog bli både lydnad och agility beroende på vad vi är engagerade i för tillfället (precis som det kommer vara mycket träning i vissa perioder och knappt någon i andra).

De moment vi för tillfället övar på är lydnadsettans. Fot (fritt följ och linförighet), inkallning, läggande, ställande, ligga kvar, stå kvar och hopp när möjlighet finns. Idag bestämde jag mig för att göra en plan innan träningen på vilka moment vi skulle öva, tänka efter vart vi befann oss igår på träningen och anpassa kraven efter det.

Fot
Fungerar bra med handhjälp, utan börjar han gärna nosa mig i handflatan efter något steg. Har försökt motarbeta det genom att hålla koncentrerad ögonkontakt men det har lett till att han flyttat sig längre ut åt sidan så jag backar lite i svårighetsgraden nu. Idag fick det räcka med fotkommandot i utgångsposition några gånger, sen 1-2 steg med hans ögon fixerade på mitt ansikte och mitt ansikte så rakt som möjligt så att jag bara ser honom i ögonvrån. Det gick jättebra trots armen vid sidan och godiset i fickan. Ibland gör han det självmant i flera meter och då berömmer jag massor men ska ändå försöka ha is i magen i själva träningen. Det är en sak att belöna spontant beteende men ett annat att be honom utföra det. Där måste jag ha lägre krav inser jag.

Läggande
Det här är Norpans bästa moment just nu. Han är snabbt ner och tittar stint på mig i alla fall en minut när jag står ett par meter bort. Räknade till 60 idag innan jag började gå tillbaka, tänkte hålla mig där ett tag. Det snabba läggandet övar jag just nu i vilka situationer som helst, mer eller mindre förberett. Han fattar ju snabbt vilket moment man tränar så jag försöker öva det även under vanliga promenader så att han verkligen är haj på kommandot även om det kommer överraskande. Crille tyckte inte vi skulle blanda ihop det med fot förrän fot sitter bättre men jag har i alla fall gjort så att jag gått (utan fot-kommando) och fortsatt gå efter läggandet. Jag tror det funkar bra men det är väldigt svårt att se själv, skulle gärna ha ett par andra ögon på mig här.

Inkallning
Här har jag slarvat alldeles för mycket på sista tiden. Även på vardagsinkallningen alltså. Så jag väntar med att lägga in det tävlingsmässiga ”hit”-et tills jag har mer schvung i honom på väg mot mig.

Ställande
Det är svårt för honom att veta när han är fri att gå igen märker jag. Försöker köra som Crille säger med ”varsågod” som fri-ord och slänga godiset bakom honom eller så. Problemet är ju att han är så perceptiv och det är inte naturligt för honom att stå still på samma sätt som att ligga still. Alltså stannar han snabbt – nåja – på ”stå” när jag själv tvärstannar men så fort jag slappnar av i kroppen eller tar ett steg så tror han att momentet är över. Jag försöker med röst och kroppspråk att fixera hans ställning längre och längre och det går ganska bra. Tror inte riktigt han fattat vad det är han får beröm för än dock, han brukar ju bli så ivrig att testa grejer man berömmer men jag tror det är lättare att börja utföra skall och slalom och sånt i ivern än att stå blixstilla.

Helhetsintryck
Norpan har varit väldigt trött idag, vet inte om det är sen kursen igår eller om det är hormon-sprutan som börjar verka. Han äter som en häst och är liksom lite slö. Försökte pigga upp honom med lite pinnar och hopp men han kom inte riktigt igång ändå. Träningsmomenten kändes ändå bra och positiva. Ibland är det bra när han är lite långsam så att jag verkligen kan peppa honom, i vanliga fall kan det resultera i att han går upp i stress och får hysteriska hopputbrott eller så.

På onsdag är sista dagen på kursen för Crille på Nacka BK. Och på tisdag börjar Agilitykursen för Annica Aller, det ska bli superkul. Ska försöka träna så mycket jag hinner i helgen. Köpte Memea Mohlins bok om lydnadsträning idag för hutlösa 278 kronor så nu har jag lite handledning även utanför kursen.

Samlade bilder

2006-03-22T08:32:00.000-08:00

Världens vackraste hund. (foto: Karl Wiechel)

Jag ser inte klok ut och Norp ser... Tja kanske inte klok ut men väldigt liten och söt. Han är knappt 5 månader på bilden. (foto: Jimmy Robertson)

Norpan vaktar teatern i sin mest uttråkade jobbpose.

Jag och Norp firar nyår, det blir vårt tredje år tillsammans. (foto: Jimmy också tror jag...)