Agility

Igår hade vi vår första lektion i agility, fortsättningskursen för Annica Aller. Den bestod av ett slags diagnostiskt prov. Vi fick tre olika kombinationer och Annica påpekade fel och rätt vi gjorde, saker att tänka på, och kollade hur vi låg till i nivå, både hundar och förare.

Människan för och hunden utför.

Första kombinationen: hopp, hopp, balans
Jag var lite orolig att det skulle bli kaos av alltihop, det var trots allt nästan två år sedan vi gick senaste kursen. Men som hon sa, hundar minns mer än vi tror. Balansen har tidigare varit lite känslig för Norpan, han gillar inte riktigt höjder och ostadighet men nu verkade han inte tveka alls. En viktig grej jag lärde mig var också att när han springer ifrån mig så ska inte jag börja sakta, då blir han osäker och ostadig och hoppar av långt innan kontaktfältet. Det blev väldigt tydligt nu att jag ska göra precis tvärtemot min impuls och öka takten för att hinna med honom, då är han trygg i sin egen balans och går fint hela vägen ner.

Att tänka på:
Låt honom hitta sin egen takt.
Våga korta inkallningen och se vad som händer.
Visa med handen närmast hunden.
Bibehåll kontakt i starten så att han är riktigt fokuserad och laddad men inte tjuvstartar.

Andra kombinationen: hopp, hopp, böjd tunnel
Det är verkligen svårare med än böjd än med en rak tunnel. Första gången stannade han utanför men det berodde på att jag låg före i tanken. När jag har i bakhuvudet att han ska ut på andra sidan så räcker det för att han ska snappa upp det och börja gå åt det hållet istället för in i tunneln.

Att tänka på:
Visa rakt på tunneln, tänk inte åt sidan.
Se till att vid inkallningen stå i en position som inte kräver att jag rör mig åt ett håll jag inte vill ha Norpan åt. Nu var jag tvungen att gå ut åt höger för att inte krocka med andra hindret vilket fick Norp att inte hoppa andra hindret utan följa med mig istället.
Låg arm, visa som om jag bowlade så att han förstår att han ska över hindret men in i tunneln.

Tredje kombinationen: hopp, hopp, slalom
Slalomet känns lite som nyckeln till agility. Jag känner mig väldigt pepp på att få ett riktigt säkert slalom. Annica visade vissa tydliga problem, till exempel att man gärna själv intar en position som antingen skymmer pinnen för hunden eller blockerar vägen. Sen måste vi mer och mer börja jobba bort armarna. Det är ett väldigt viftande nu för att få honom att gå rätt. Och än så länge har jag ingen aning om huruvida han bara följer godiset eller faktiskt vet vad han gör. Skäller gör han hela tiden också, det är så konstigt, han som aldrig gör det annars.

Att tänka på:
Låt inte hunden bestämma takten, han börjar hetsa, så börjar jag hetsa och så blir det bara rusning av alltihop. En pinne i taget. Lugnt och fint.
Det är svårare för hunden att gå ifrån föraren än att komma tillbaka – beröm när han går utåt framförallt.
Blockera inte vägen och skym inte pinnarna.
Öva på ingången. Han ska kunna ligga före mig och ändå veta var och hur han ska in innan jag sluter upp.
Kort inkallning för att dämpa farten, få honom att inte rusa mot mig.

Ikväll är det sista lydnadsträningen. Har blivit förkyld nu men tänkte ändå försöka åka dit lite innan och låna slalomet en stund.