Historia

Hittade det här från Norpans första dag hos mig:
"Jodå, idag kom han. Hitills går allt hur bra som helst. Små olyckor har hänt och när jag gått ut har det varit mycket roligare att göra annat än kissa. Jaja. Jag har inte bråttom. Han är hemskt tillgiven och verkar nöjd och avslappnad. Har sovit massor och ser ut att må bra. "

Haha, och så någon vecka senare:
"vi har nog precis kommit in i fas två. plötsligt känns det som han inte förstår någonting, innan var han så himla smart och tillgiven. nu verkar det inte finnas i honom att vilja vara mig till lags. känns som 10 1/2 vecka är en lite tidigt trotsålder?och jag kräver ändå INGENTING av honom. men ibland måste man säga till, när stolsben blir tuggade på eller mina fötter. och det känns som det bara rinner av honom. blir jag riktigt arg går han iväg en halvmeter och lägger sig. verkar inte vilja "bli sams" alls som det står i böckerna att de ska vilja. så svårt att veta om jag är för hård eller för mesig. "

Och det här kan jag nästan sakna:
"så fort han blir uttråkad eller exalterad börjar han trampa i vattenskålen med följden att den välter och allt blir blött. Han stoppar även ner nosen långt ner och fnyser så det blir bubblor och skvätter. Det ser hemskt roligt ut och han verkar så glad men det fungerar ju inte i längden"

Ibland känns det så fint att han ligger här och bara är helt förståndig och sund och vänligt sinnad. Så yra som vi var i början båda två.