Ny säsong

Nu börjar den nya säsongen och jag och Norpan har börjat träna på allvar igen. Två gånger i veckan är det tävlingslydnadskurs för Ewa Samuelsson på Nacka och så blir det en del agility också. Efter gårdagkvällens mastiga teoripaket och praktik kan jag konstatera följande:

Norpan har lite svårt att hitta rätt position i halterna, jag tror han fortfarande tror att belöning kommer oavsett om han sitter lite framför eller lite bakom. För att poletten ska trilla ner om vad som är ”belönings-positionen” föreslog Ewa att man kan ha ett koppel som man drar bakom ryggen så att han hamnar mer korrekt och på så sätt oftare får chans att göra rätt. Annars är det mest jag som måste träna på min position och min säkerhet så att jag inte blir osäker, sackar eller ger konstiga signaler eftersom Norpan är så perceptiv. Hon pratade dessutom om en övning ut ”Kontaktkontraktet” (Eva Bodfält) som går ut på att man leker fram sin vänstra sida, växlar mellan att stå i rak tävlingsmässig hållning och att leka jättemycket för att skapa en positiv förväntning både på min hållning och på vänstersidan i allmänhet.

Våra försök med nostarget har varit rätt misslyckade eftersom det får Norpan lite fixerad vid min hand, problematiskt när han ska släppa framåt i tex agility eller vara mer fokuserad på mitt ansikte än hand i lydnad. Däremot har vi förr i tiden övat lite med en metallassiett och tasstarget vilket jag tänkte ta upp igen. Kanske kan det plus klickern göra slalomen ännu säkrare och bana väg för högre lydnad tex rutan.

Vi pratade också om vikten av stadga och slutord. Båda sakerna är någorlunda men inte hundraprocentiga och inte helt konsekventa. Nu blir det att verkligen tänka på skillnaden på beröm och slutord, jag ska kunna kuttra och säga duktig hund hur mycket som helst utan att Norp släpper sin position förrän han får ett varsågod. Det kommer nog gå rätt snabbt att få honom att förstå men lång tid innan det är helt perfekt. I platsliggningen är han jättebra och fokuserad så länge jag står och typ stirrar på honom eller koncentrerat rör mig kring honom – skulle jag däremot börja prata med någon annan skulle han säkert resa sig. Det ska jag verkligen träna bort, jag vill ha en hund som ligger tills jag säger varsågod. I alla lägen.

Vi gjorde ett litet linförighetsmoment och det blev tydligt att halterna, framföallt höger/vänster om halt var osäkra. Han är beredd på att fortsätta gå och hamnar långt fram. Dessutom är han som sagt väldigt uppmärksam och min hållning kan lätt pressa honom bakåt, utåt eller få honom att tränga lite. Jag måste öva på raka linjer eller framför en spegel själv för att få precision hos mig för att få det hos honom.

Nu är det agilitytävling två helger i rad och jag vet inte hur det ska gå. Igår var han väldigt ofokuserad och skällig men det var nog min rostighet som skapade det mest. Ska träna med Mira på fredag. Dessutom är det nu klass I för första gången vilket borde göra det lite lättare, de inofficiella har legat på klass II-nivå och varit för knepiga för oss, i alla fall agilityklasserna, hopp är lite lättare.

Generellt gäller att jag måste lära mig att utstråla säkerhet med min kropp. Han är så otroligt känslig för om jag tvekar. Trist när det känns som att ens osäkra personlighet gör en till en dålig hundförare. Jag måste lära mig att koppla av och våga misslyckas också.