Nästa klass
Det har varit en hektisk säsong med många kurser och, vill jag tänka, framsteg.
Först var det tävlingsdebut i lydnadsettan på Nacka Cup. 154p fick vi och en tredjeplacering. Under vintern kastrerade jag Norpan och han fick en infektion som tog lång tid att läka, så träningen blev lite vilande. Satte igång med lite egen träning och träningstävlingar samtidigt som jag gick elev för fantastiska Anne-Marie Fson Bjuggren och snyltade lite på hennes tips till den förberedande tävlingslydnaden.
Nästa tävling blev 21:a april på Mälarö BK. Det var toppenväder, en jättetrevlig klubb och en supertaggad Norp som gjorde hela linförighetsmomentet glatt travande med ögonen naglade i mitt ansikte. 175,5p, en andraplacering och ett förstapris!
Har haft lite dubier om jag ska försöka mig på ett LP eller inte i ettan nu. Tänkte först anmäla mig direkt till två till officiella ettor men min kropp och mitt liv utanför hunden sa nej. Jag hinner helt enkelt inte just nu. Men kanske kan man åka på lite tävlingar i sommar, satsar på att debutera tvåan i nästa Nacka Cup i november så jag inte behöver stressa, även om väderleken kan bereda lite motstånd då.
Vi har inga regelrätta 2:an-kurser utan gick istället en helg med Kicki Ewö där vi kände på de nya momenten, hur man bäst går vidare. Framförallt var det rutan, fjärdirrigering, apportering, inkallning med ställande och 2:ans hopp vi tränade.
Rutan är förstås svår. Norpan är inte helt förtjust i att springa rakt fram med mig i ryggen, det är ju något vi har problem med i agilityn också, framåtsug och förmågan att släppa föraren. Men jag tycker ändå att det går framåt, varvar att lägga ut något på olika avstånd med att luras att lägga ut något och ge belöningen från mig när han stannar upp och undrar vart bollen tog vägen. Måste dock öva "stå" så att det sitter helt ovillkorligt oavsett var jag befinner mig. Framifrån, bakifrån, från sidan. Så borde både inkallande med ställande och rutan bli bättre. Än så länge är det fortfarande träning med massa hjälper, belöningsknep och klicker. Jag vill inte bli otålig så att det blir slarvigt. Vore så grymt att ha riktigt snygga moment i tvåan (så som jag tycker de flesta är i ettan nu). Men det känns som att det finns fler fallgropar nu, inkallning med ställande kan leda till sega inkallningar, framåtsändande med ställande likaså. För att han ska hålla farten måste jag hela tiden överlista honom, vara oberäknelig utan att han ska känna sig lurad och vilja lägga av eller hitta på egna konstigheter. Klicker är grejen tror jag.
Intressant med ställandet i rutan är att både Sanna (Hedengren) och Kicki stödjer tanken att klicka redan i en inbromsande rörelse från Norpans sida. Det känns skitkonstigt att belöna ett "trav" men när jag tänker mig det som en shaping så är det ju logiskt. Om han får klick när han bromsar in på mig "stå" borde han ju vilja bromsa bättre och tydligare? Om jag blir mer restriktiv med klickandet och kräver mer och mer? Känns så svårt bara när jag tycker att han ju ska kunna "stå" och att det ska betyda omedelbart och blixttydligt.
Har iaf köpt koner att öva med. Köpte från jami men det var skitdumt eftersom det fanns på stadium för 7kr styck och utan frakt. Men men, de kanske försvinner eller äts upp eller nåt.
Ikväll ordnar jag och Mira träningstävling i agility. Det ska bli roligt att fixa men jag ska försöka hålla mig från att testa banan själv kanske. Jag och Norp börjar ändå bara bråka när vi kör hel bana. Några hinder med boll framåt och så funkar men utan boll och för många hinder = totalt kaos. Han skäller och biter mig i armarna och jag blir irriterad även om jag vet att det bara beror på att jag inte är bra nog på att vara tydlig i mina dirigeringar. Men HUR blir man det? Jag borde gå en koordinationskurs eller något. Så länge jag är så här kass så är det en sport som har tappat sin glans lite tyvärr. Vi går tävlingskursen nu men blir det inte bättre lägger jag nog ner och satsar på lydnaden. Där man man pussla och finslipa och jobba lugnt och fokuserat. Vilket ingen av oss kan i agilityn.
Ny säsong
Nu börjar den nya säsongen och jag och Norpan har börjat träna på allvar igen. Två gånger i veckan är det tävlingslydnadskurs för Ewa Samuelsson på Nacka och så blir det en del agility också. Efter gårdagkvällens mastiga teoripaket och praktik kan jag konstatera följande:
Norpan har lite svårt att hitta rätt position i halterna, jag tror han fortfarande tror att belöning kommer oavsett om han sitter lite framför eller lite bakom. För att poletten ska trilla ner om vad som är ”belönings-positionen” föreslog Ewa att man kan ha ett koppel som man drar bakom ryggen så att han hamnar mer korrekt och på så sätt oftare får chans att göra rätt. Annars är det mest jag som måste träna på min position och min säkerhet så att jag inte blir osäker, sackar eller ger konstiga signaler eftersom Norpan är så perceptiv. Hon pratade dessutom om en övning ut ”Kontaktkontraktet” (Eva Bodfält) som går ut på att man leker fram sin vänstra sida, växlar mellan att stå i rak tävlingsmässig hållning och att leka jättemycket för att skapa en positiv förväntning både på min hållning och på vänstersidan i allmänhet.
Våra försök med nostarget har varit rätt misslyckade eftersom det får Norpan lite fixerad vid min hand, problematiskt när han ska släppa framåt i tex agility eller vara mer fokuserad på mitt ansikte än hand i lydnad. Däremot har vi förr i tiden övat lite med en metallassiett och tasstarget vilket jag tänkte ta upp igen. Kanske kan det plus klickern göra slalomen ännu säkrare och bana väg för högre lydnad tex rutan.
Vi pratade också om vikten av stadga och slutord. Båda sakerna är någorlunda men inte hundraprocentiga och inte helt konsekventa. Nu blir det att verkligen tänka på skillnaden på beröm och slutord, jag ska kunna kuttra och säga duktig hund hur mycket som helst utan att Norp släpper sin position förrän han får ett varsågod. Det kommer nog gå rätt snabbt att få honom att förstå men lång tid innan det är helt perfekt. I platsliggningen är han jättebra och fokuserad så länge jag står och typ stirrar på honom eller koncentrerat rör mig kring honom – skulle jag däremot börja prata med någon annan skulle han säkert resa sig. Det ska jag verkligen träna bort, jag vill ha en hund som ligger tills jag säger varsågod. I alla lägen.
Vi gjorde ett litet linförighetsmoment och det blev tydligt att halterna, framföallt höger/vänster om halt var osäkra. Han är beredd på att fortsätta gå och hamnar långt fram. Dessutom är han som sagt väldigt uppmärksam och min hållning kan lätt pressa honom bakåt, utåt eller få honom att tränga lite. Jag måste öva på raka linjer eller framför en spegel själv för att få precision hos mig för att få det hos honom.
Nu är det agilitytävling två helger i rad och jag vet inte hur det ska gå. Igår var han väldigt ofokuserad och skällig men det var nog min rostighet som skapade det mest. Ska träna med Mira på fredag. Dessutom är det nu klass I för första gången vilket borde göra det lite lättare, de inofficiella har legat på klass II-nivå och varit för knepiga för oss, i alla fall agilityklasserna, hopp är lite lättare.
Generellt gäller att jag måste lära mig att utstråla säkerhet med min kropp. Han är så otroligt känslig för om jag tvekar. Trist när det känns som att ens osäkra personlighet gör en till en dålig hundförare. Jag måste lära mig att koppla av och våga misslyckas också.
Tävlingsdebut
Jodå, träningen går visst framåt, det är bara tidsbrist som hindrar mig från att skriva.
Lydnaden ligger lite på is men eventuellt startar Eva på Nacka en kurs redan i början av Augusti som jag kan gå (TL1). Förhoppningsvis kan vi då börja vara med på träningstävlingar i höst.
Agilityn går desto snabbare framåt. Jag tränar en del med Mira och Joppe ute på klubben och kursen har blivit mer och mer handlingsfokuserad vilket är supernyttigt för mig. Det känns som att vi är förbi hinderträningen mer och mer och istället jobbar med vägar och byten. Mer jobb för mig men otroligt roligt när det flyter. Man märker att det är svårare för Norpan också, han har lättare för att börja skälla och gå upp i varv när han inte riktigt förstår vad jag vill.
På söndag ska vi debutera på en iofficell tävling i Åkersberga i alla fall. Åker kommunalt dit med Mira och gör ingen stor grej av det. Vill mer känna på hur vi fungerar i miljön. Mest är jag rädd för att glömma vägen, att tappa koncentrationen själv, det är då det brukar gå illa. Lösningen tror jag är att verkligen gå banan så många gånger jag kan och vara superfokuserad på vägar och kommandon. Så att jag liksom kan springa av mig själv sen mer eller mindre och hoppas på att Norpan är med. Det är när jag är för fokuserad åt hans håll som vi stoppar upp och det blir fel. Jaja, jag räknar ju med en diskning, tänker inte bråka med honom om kontaktfält och slalompinnar om såna problem uppståer, men det vore trist att diskas av "fel" anledning, något onödigt från min sida. Jag vill bara att det ska bli en positiv erfarenhet för oss båda.
För övrigt var jag nu nere i parken och övade lite framåtsläppande och jag insåg att bollen, i det här fallet, är alldeles för högt upp. Jag måste öva framåtsändande med hand/boll i den höjd som jag ska använda på typ slalom och tunnlar och sånt. Norpan har fått alldeles för lite övning på att ha koll på min hand när den visar i hans huvudhöjd, vilket är en nödvändighet för att han inte ska studsa och springa. Vi måste jobba neråt marken så att han kan fokusera på vart han går och hur han går. För mycket fågelhandlig är det alltså.
Träningsplan
Jag har inte riktigt hittat ron och tiden för att skriva ner min och Norps utveckling. Framförallt ställande och fotgången gör framsteg, och jag vill gärna tro att han håller på att bli mera frigjord från mig så att han kan tex göra hopp självständigt - vilket kommer krävas inte minst i agilityn.
Ställande:
Han börjar förstå "Stå" men det tar oftast några steg eller en markering från min sida med en slags halvhalt eller en hanf för att han ska tvärstanna. Väl på plats står han dock duktigt så än så länge har jag inte behövt jobba med att hindra framåtrörelsen.
Fritt följ/linförighet:
Det går sådär. Ibland jättebra, ibland inte alls. Det är inte ovillkorligt på något sätt utan han kan när som helst tröttna och börja dra sig utåt eller titta bort. Jag har velat skynda på och öva vändningar men det har jag insett är för tidigt. Det gäller nu att öva långa raksträckor med bibehållen kontakt, vilket kräver en del utrymme så det blir nog mest på klubben.
Framåtsändande:
Om jag tydligt pekar och inte står alltför långt bort så kan jag få honom upp på en bänk, i soffan eller liknande. Hopp börjar han reagera mer på nu så "lydnadshoppet" har börjat bli nästan klockrent - både att han hoppar själv och sen sluter upp med mig på andra sidan.
Slalom:
Jag vet ärligt talat inte hur det går. Han är så perceptiv så jag vet inte om det är min styrning eller om han fattar vad han håller på med. Känns lite som en chansning varje gång, kanske försöker jag gå för fort fram där också. Jag ska tänka mer på att se till att han gör rätt, inte utmana gränserna hela tiden. Så att han kan få allt beröm han förtjänar och själv får lite självförtroende. Får backa till tydliga handsignaler och att jag går bredvid ett tag till. Och sen utöka med att göra det från andra sidan också innan det kan bli tal om att kräva någonslags självständighet av honom.
Det här är det jag övar mest på nu. Kontaktfälten tycker jag går bra. Har lånat lite böcker idag och ska ta en ordentlig session med mig själv i handling. Måste bli mer medveten om vad jag gör och hur han reagerar på det. Ska försöka hitta lite bra övningar, kanske två hopphinder bredvid varandra som jag styr honom mot med hjälp av min kropp. Vill även få in mer här/ut och vänster/höger men känner mig väldigt osäker på den träningen...
Idag är det medlemsmöte på Nacka BK så vi ska ut och öva lite innan. Sen ska jag prata med HUS-ansvariga om att kanske gå instruktörselev i höst. Det vore så himla roligt.
Alltså checklista för dagens träning:
* Framåtsändande (kanske med vår nya boll-i-snöre-leksak?)
* Nöta slalom ytterligare
* Ut/här på enkla hopphinder (staket-aktigt)
Och jag måste ta tillvara mer på att han faktiskt är inklickad. Vill få upp det till ytan mer så att jag faktiskt använder den som den stora hjälp det kan vara.
Fick en länk idag till ett hundspel, http://www.showdog.com, har inte testat själv än men det såg roligt ut!
Historia
Hittade det här från Norpans första dag hos mig:"Jodå, idag kom han. Hitills går allt hur bra som helst. Små olyckor har hänt och när jag gått ut har det varit mycket roligare att göra annat än kissa. Jaja. Jag har inte bråttom. Han är hemskt tillgiven och verkar nöjd och avslappnad. Har sovit massor och ser ut att må bra. "Haha, och så någon vecka senare:"vi har nog precis kommit in i fas två. plötsligt känns det som han inte förstår någonting, innan var han så himla smart och tillgiven. nu verkar det inte finnas i honom att vilja vara mig till lags. känns som 10 1/2 vecka är en lite tidigt trotsålder?och jag kräver ändå INGENTING av honom. men ibland måste man säga till, när stolsben blir tuggade på eller mina fötter. och det känns som det bara rinner av honom. blir jag riktigt arg går han iväg en halvmeter och lägger sig. verkar inte vilja "bli sams" alls som det står i böckerna att de ska vilja. så svårt att veta om jag är för hård eller för mesig. "Och det här kan jag nästan sakna:"så fort han blir uttråkad eller exalterad börjar han trampa i vattenskålen med följden att den välter och allt blir blött. Han stoppar även ner nosen långt ner och fnyser så det blir bubblor och skvätter. Det ser hemskt roligt ut och han verkar så glad men det fungerar ju inte i längden"Ibland känns det så fint att han ligger här och bara är helt förståndig och sund och vänligt sinnad. Så yra som vi var i början båda två.
