Lydnad

Sista gången för Crille igår. Det blev en genomgång av alla momenten och lite teori om tävlingsregler och sånt.

Läggande under gång
Det gick nästan inte att träna det här eftersom det var superlerigt och isigt på planerna och Norpan smög ner eller låg liksom lite ovanför marken.

Linförighet
Det har gått bra att träna bort handhjälpen. Jag försöker nu mest koncentrera mig på bibehållen ögonkontakt så verkar hans benängenhet att släppa från sidan minska. Crille sa att det är när jag berömmer – vilket jag gör under gången för att behålla Norpans intresse – som han ibland börjar nosa mig i handen. Det är väl vissa beröm-ord som betingats så hårt att han tror att det är över. Jag ska verkligen försöka jobba på att det bara är ”varsågod” som är fri-ordet och inget annat. Alltså fortsätta visk-berömma honom medan vi går tills det stabiliserats ytterligare men aldrig ge honom godis förrän jag sagt varsågod. Och, i det här läget, börja säga ett tydligt nej när han tittar bort, så att han förstår att han måste titta på mig oavbrutet för att bli belönad. Jag tror inte det kommer ta lång tid för honom att koppla det.

Ställande under gång
Här gäller det för oss att gå vidare till nästa del av momentet. Han har förstått att han måste stå kvar tills jag säger varsågod, det verkar ha fastnat faktiskt. Däremot har han fortfarande inte förstått själva stanna-biten. Jag undrar om jag ska gå över till att säga just stanna istället för stå. Jag tycker det verkar väldigt svårt för honom att tvästanna på ”stå”, det känns utdraget på något sätt. Men jag ska fortsätta jobba på det ett tag till. Nu stannar han istället på min tvärstanning, sen kan jag iofs gå vidare men det är mitt abrupta stannande som är hans kommando i dagsläget. Inte mitt ord.

Inkallning
Vi gjorde bara en inkallning var som de andra fick se på. Det var inga direkta konstigheter även om jag nog tycker att han kunde vara lite ivrigare fram. Sen är det själva ingången som måste övas, någorlunda korrekt är det men vi har inte slipat på den formen alls mycket.

Tandvisning
Inga problem alls. Nu var han visserligen trött och så men om jag bara säger åt honom att sitta kvar borde det vara lugnt. Så länge det i nte är någon han känner som ska titta…

Helhetsintryck
Norpan är jättebra på att fokusera så länge han tror att det ska hända något/han ska få något. Dock ger han efter ett tag upp och verkar bestämma sig för att det inte blir något och han därför kan lägga av. Här måste jag börja jobba med att föra in ett krav. Det kommer inte gå att bara lita på att han håller uppe motivationen. Jag måste snart kunna säga nej när han nosar i gräset i platsliggningen eller tittar åt ett annat håll i fotgången. Bara så att han reagerar och förstår att momentet inte är över och godis fortfarande är att vänta men det tar lite längre tid. Lära honom tålamod helt enkelt.

Annars är det tvärstannandet och ingången jag tänker träna mest på just nu. Också att öka längden på fotgåendet och platsliggningen så att de blir mer och mer tävlingsmässiga.
På fredag är det träningstävling på Nacka BK så då åker jag och Norp dit och kollar in konkurrensen. Haha.

Sällskap

Idag träffade vi Perrach. Jag trodde att hon skulle bo lite hos oss, vara lite sällskap åt Norpan när jag är hemma och pluggar och är tråkig. Hon var jättefin och hennes matte verkade trevlig och bra och allting... Och så hatar hon Norpan! Inte matten alltså utan tiken. Hon ville bara inte vara med honom, morrade så fort han kom för nära. Hon har en fascinerande historia, är född som vildhund i Israeliska öknen bland annat, så det var verkligen inget tjurigt i henne. Hon verkar bara väldigt kräsen och Norp är visst inte så tuff som man kan tro. Han går undan och undviker. Och då känns det ju inte så kul att ha dem hemma ihop. Så vi förstod nog båda två att det inte blir något av med det. Trist.

Snart ska vi i alla fall träffa en annan liten tik som bara är 10 månader. Förhoppningsvis går det bättre så kan vi byta lite hundtjänster.

Agility

Igår hade vi vår första lektion i agility, fortsättningskursen för Annica Aller. Den bestod av ett slags diagnostiskt prov. Vi fick tre olika kombinationer och Annica påpekade fel och rätt vi gjorde, saker att tänka på, och kollade hur vi låg till i nivå, både hundar och förare.

Människan för och hunden utför.

Första kombinationen: hopp, hopp, balans
Jag var lite orolig att det skulle bli kaos av alltihop, det var trots allt nästan två år sedan vi gick senaste kursen. Men som hon sa, hundar minns mer än vi tror. Balansen har tidigare varit lite känslig för Norpan, han gillar inte riktigt höjder och ostadighet men nu verkade han inte tveka alls. En viktig grej jag lärde mig var också att när han springer ifrån mig så ska inte jag börja sakta, då blir han osäker och ostadig och hoppar av långt innan kontaktfältet. Det blev väldigt tydligt nu att jag ska göra precis tvärtemot min impuls och öka takten för att hinna med honom, då är han trygg i sin egen balans och går fint hela vägen ner.

Att tänka på:
Låt honom hitta sin egen takt.
Våga korta inkallningen och se vad som händer.
Visa med handen närmast hunden.
Bibehåll kontakt i starten så att han är riktigt fokuserad och laddad men inte tjuvstartar.

Andra kombinationen: hopp, hopp, böjd tunnel
Det är verkligen svårare med än böjd än med en rak tunnel. Första gången stannade han utanför men det berodde på att jag låg före i tanken. När jag har i bakhuvudet att han ska ut på andra sidan så räcker det för att han ska snappa upp det och börja gå åt det hållet istället för in i tunneln.

Att tänka på:
Visa rakt på tunneln, tänk inte åt sidan.
Se till att vid inkallningen stå i en position som inte kräver att jag rör mig åt ett håll jag inte vill ha Norpan åt. Nu var jag tvungen att gå ut åt höger för att inte krocka med andra hindret vilket fick Norp att inte hoppa andra hindret utan följa med mig istället.
Låg arm, visa som om jag bowlade så att han förstår att han ska över hindret men in i tunneln.

Tredje kombinationen: hopp, hopp, slalom
Slalomet känns lite som nyckeln till agility. Jag känner mig väldigt pepp på att få ett riktigt säkert slalom. Annica visade vissa tydliga problem, till exempel att man gärna själv intar en position som antingen skymmer pinnen för hunden eller blockerar vägen. Sen måste vi mer och mer börja jobba bort armarna. Det är ett väldigt viftande nu för att få honom att gå rätt. Och än så länge har jag ingen aning om huruvida han bara följer godiset eller faktiskt vet vad han gör. Skäller gör han hela tiden också, det är så konstigt, han som aldrig gör det annars.

Att tänka på:
Låt inte hunden bestämma takten, han börjar hetsa, så börjar jag hetsa och så blir det bara rusning av alltihop. En pinne i taget. Lugnt och fint.
Det är svårare för hunden att gå ifrån föraren än att komma tillbaka – beröm när han går utåt framförallt.
Blockera inte vägen och skym inte pinnarna.
Öva på ingången. Han ska kunna ligga före mig och ändå veta var och hur han ska in innan jag sluter upp.
Kort inkallning för att dämpa farten, få honom att inte rusa mot mig.

Ikväll är det sista lydnadsträningen. Har blivit förkyld nu men tänkte ändå försöka åka dit lite innan och låna slalomet en stund.

Foder

I födelsedagspresent fick Norpan en tuggstång med ostfyllning. Han är tokig i ost den där hunden. Vi köpte också ett nytt foder som innehåller mer fett så att han kanske kan få lite hull. Jag vet inte om det är hormonsprutan som påverkar men han har ätit det glatt från första stund i alla fall. Min erfarenhet är annars att det tar flera veckor att få honom att provsmaka något nytt torrfoder. Nu kanske man till och med får börja ha koll på ransonerna, det verkar inte riktigt fungera längre att bara ösa på när det är slut - han ruinerar mig! Så här ser det ut i alla fall:

Norpan fyller 3 år idag!

Här är Norpan, tydligen tuggandes på något, i vårt vardagsrum.

Lydnad

Här har jag tänkt föra min och Norpans träningsdagbok. Det kommer nog bli både lydnad och agility beroende på vad vi är engagerade i för tillfället (precis som det kommer vara mycket träning i vissa perioder och knappt någon i andra).

De moment vi för tillfället övar på är lydnadsettans. Fot (fritt följ och linförighet), inkallning, läggande, ställande, ligga kvar, stå kvar och hopp när möjlighet finns. Idag bestämde jag mig för att göra en plan innan träningen på vilka moment vi skulle öva, tänka efter vart vi befann oss igår på träningen och anpassa kraven efter det.

Fot
Fungerar bra med handhjälp, utan börjar han gärna nosa mig i handflatan efter något steg. Har försökt motarbeta det genom att hålla koncentrerad ögonkontakt men det har lett till att han flyttat sig längre ut åt sidan så jag backar lite i svårighetsgraden nu. Idag fick det räcka med fotkommandot i utgångsposition några gånger, sen 1-2 steg med hans ögon fixerade på mitt ansikte och mitt ansikte så rakt som möjligt så att jag bara ser honom i ögonvrån. Det gick jättebra trots armen vid sidan och godiset i fickan. Ibland gör han det självmant i flera meter och då berömmer jag massor men ska ändå försöka ha is i magen i själva träningen. Det är en sak att belöna spontant beteende men ett annat att be honom utföra det. Där måste jag ha lägre krav inser jag.

Läggande
Det här är Norpans bästa moment just nu. Han är snabbt ner och tittar stint på mig i alla fall en minut när jag står ett par meter bort. Räknade till 60 idag innan jag började gå tillbaka, tänkte hålla mig där ett tag. Det snabba läggandet övar jag just nu i vilka situationer som helst, mer eller mindre förberett. Han fattar ju snabbt vilket moment man tränar så jag försöker öva det även under vanliga promenader så att han verkligen är haj på kommandot även om det kommer överraskande. Crille tyckte inte vi skulle blanda ihop det med fot förrän fot sitter bättre men jag har i alla fall gjort så att jag gått (utan fot-kommando) och fortsatt gå efter läggandet. Jag tror det funkar bra men det är väldigt svårt att se själv, skulle gärna ha ett par andra ögon på mig här.

Inkallning
Här har jag slarvat alldeles för mycket på sista tiden. Även på vardagsinkallningen alltså. Så jag väntar med att lägga in det tävlingsmässiga ”hit”-et tills jag har mer schvung i honom på väg mot mig.

Ställande
Det är svårt för honom att veta när han är fri att gå igen märker jag. Försöker köra som Crille säger med ”varsågod” som fri-ord och slänga godiset bakom honom eller så. Problemet är ju att han är så perceptiv och det är inte naturligt för honom att stå still på samma sätt som att ligga still. Alltså stannar han snabbt – nåja – på ”stå” när jag själv tvärstannar men så fort jag slappnar av i kroppen eller tar ett steg så tror han att momentet är över. Jag försöker med röst och kroppspråk att fixera hans ställning längre och längre och det går ganska bra. Tror inte riktigt han fattat vad det är han får beröm för än dock, han brukar ju bli så ivrig att testa grejer man berömmer men jag tror det är lättare att börja utföra skall och slalom och sånt i ivern än att stå blixstilla.

Helhetsintryck
Norpan har varit väldigt trött idag, vet inte om det är sen kursen igår eller om det är hormon-sprutan som börjar verka. Han äter som en häst och är liksom lite slö. Försökte pigga upp honom med lite pinnar och hopp men han kom inte riktigt igång ändå. Träningsmomenten kändes ändå bra och positiva. Ibland är det bra när han är lite långsam så att jag verkligen kan peppa honom, i vanliga fall kan det resultera i att han går upp i stress och får hysteriska hopputbrott eller så.

På onsdag är sista dagen på kursen för Crille på Nacka BK. Och på tisdag börjar Agilitykursen för Annica Aller, det ska bli superkul. Ska försöka träna så mycket jag hinner i helgen. Köpte Memea Mohlins bok om lydnadsträning idag för hutlösa 278 kronor så nu har jag lite handledning även utanför kursen.

Samlade bilder

Världens vackraste hund. (foto: Karl Wiechel)


Jag ser inte klok ut och Norp ser... Tja kanske inte klok ut men väldigt liten och söt. Han är knappt 5 månader på bilden. (foto: Jimmy Robertson)


Norpan vaktar teatern i sin mest uttråkade jobbpose.


Jag och Norp firar nyår, det blir vårt tredje år tillsammans. (foto: Jimmy också tror jag...)